Det var en gång en tyst öl-kille med allt för abstrakt samhällstro...


Igår på den trötta nyårsdagen, for jag in till stan här i västervik för att träffa Elin och Sara och för spela biljard och umgås. Det var himla mysigt, vi pratade om livet, skrattade åt bollarna vi sköt utanför biljardbordet och vi hoppade runt en aning. Det var fruktansvärt lite folk som hade orkat ge sig ut så efter ett tag började vi prata med det andra och enda gänget som var där. Jag upptäckte att där var en gammal högstadiekompis och hans kompisar, en blandad kompott av människor. Rätt som det är när jag och den gamla högstadiekompisen pratar om Stockholm och så vidare, utbrister en ganska tyst kille som mest suttit och betraktat och druckit öl, "äh, hon e feminist."
.........
Detta gör mig upprörd. Jag avbryter konversationen med min gamla högstadiekompis för några sekunder och mitt svar på den tysta öl-killens utrop är självklart att "ja Det e jag, o jag e kommunist också". Jag återgår sedan till min konversation, fortfarande förvånad och känner att idén om att förklara vad feminism innebär för den tysta öl-killen är ganska onödig då han inte kommer lyssna eller bara kommer säga något som upprör ännu mera. Hold your horses mig själv tänker jag, bra eller dåligt är alltid relativt men i det här fallet, ingen idé att lägga energi på något som endast kommer kastas ut i tomma intet.
Det upprör mig att han säger det, men det som upprör mig mest är hur han säger det. Den tysta öl-killen med hans oförutsägbara och oförståeliga utrop får "feminist" att låta som något väldigt negativt, vilket i hans fall och hans tro om vad det verkligen innebär troligtvis är extremt fel. Men det är klart, bor man kvar i sin lilla lilla födelsestad, man är äldre och arbetslös, bryr sig om varken sig själv eller omvärlden och mest köper öl för de pengar som blir över, kan utvecklingen endast vandra åt fel håll. Det kanske inte alls har något att göra med vad han utopade, men kan ha en bidragande orsak.
Vad vill en människa som utbrister något sådant utan anledning? Var det för att jag frågade vad han jobbade med och han inte hade något svar? Upprörde det honom att jag som nyligen gått ut skolan "redan" hade förflyttat mig till Stockholm och har ett jobb som jag trivs med? Upprörde det honom på så sätt att han på något kände sig hotad? Pressad? Kände han sig uppmärksamhetsfattig och drog till med något för att vara "rolig"? För att verka klok? Brukar han säga sådant till människor? Vad baserar han denna information på, när han säger det i ett så negativt sammanhang? 
Det var så himla mycket som undrades i min hjärna efter denna luftning av "åsikt", och gör fortfarande.
När jag senare kommit hem och låg i min säng kunde jag inte sluta att fundera över denna, verkligen lilla händelse, men som satte sig fast som en sugpropp.
Jag kunde inte sova. Är det något fel på att tycka att mänskligheten skall få leva lika? Att alla människor, utan anledning av kön, ska behandlas likadant?
Varför är ordet feminist med dess innebörd, något dåligt? För jag tror knappast att den tysta öl-killen sa "äh, hon e feminist" för att han kände en kärleksfull längtan att få ge en komplimang han suttit och sugit på som en god liten marianne-karamell.

Men jag blev inte bara arg, ser jag det utifrån min kunskap och mina erfarenheter så blev jag stolt! Jag tycker det är synd att han inte har mera kunskap innan han uttrycker vad han tror är kunskap medan det endast är egen komponering av abstrakta tankegångar. När jag var arbetslös ville jag lära mig saker. Kan inte du också göra det du tyste öl-kille? Så att perspektivet på samhällsvetenskapen blir realistisk och du kan, innan du utropar något du tror är sanning, har en sanningsenlig grund att stå på och en bra anledning att utropa någonting!

Keep on going alla människor som består av armar och ben och hjärta och hjärna och skelett och tankar och ord och åsikter. Du skall inte särbehandlas för att du har ett annat kön som den som den du blir särbehandlad och jämförd med!

.


Sanningen om att äta


I vilken sinnesstämnng jag än befinner mig i är mat det bästa. Är jag glad: åh det finns nog något gott! Liksom för att glädjen inte vet var den ska ta vägen så det går upp i hjärnan som bestämmer att något att äta gör det ännu mer mysigt! Är jag ledsen/arg vill mitt huvud ge mig något att äta för att "bota" och för att få mig på bättre humör. Är jag hungrig vill jag äta, är jag mätt, då vill jag äta lite mera! Ibland väntar jag med att äta för att bli sådär hungrig för att det ska bli ännu mer underbart att äta. Min relation till att äta kommer aldrig gå i kras och rödbetssallad kommer alltid stå mig närmast hjärtat. Jag tror inte på gud, jag tror på att blanda allt som är gott så blir det gott!
Äta eller något att äta på. Om man inte skulle äta mat skulle man dö och om man äter mycket mat får man ett innehållsrikt liv, och äter man mycket blandad mat får man ett varierat liv med mycket olika spännande händelser..?
Man blir vad man äter, så det där tror jag på. Verkligen.
Speciellt nu vid jul. Jag vet inte om jag har varit hungrig på flera dagar. Vilken lyx man lever i fast man tror att man är fattig. Helt sjukt.

Nu ska jag öppna en oskalad clementin och skala, samtidigt som doften kommer krypande och får det att vattnas litet i munnen. Sedan ska jag äta bit för bit och bara känna hur denna färgglada och söta lilla frukt ger allting lite mer sötma och lite mer färg, mmmmmmm.
.


glitter


Någon har skakat en snöglob, det faller glitter över vår stad.






Barn är inte till salu


Barn är inte till salu. Barn är vår framtid. Barn är det du och jag har varit. Barn är livsviktiga och vi måste ta hand om våra yngre syskon, söner, döttrar, systrar, bröder, de nyfödda, de lite äldre och våra barn som finns runt om i världen. Vi måste fortsätta skapa ett Nu som ger barn ett och två och tre hopp om framtiden. Detta är livsviktigt för att världen ska kunna fortsätta. Barn har rätt att vara barn och barn har rätten till hjälp av de som kan ge. Det är vi som kan lära och det är vi som kan rädda, hjälp till i kampen mot trafficking.

http://svtplay.se/v/1808211/musikhjalpen_-_live_dygnet_runt



sanningen eller romantiserad olycklighet?


Ska man lyssna på en jullåt ska man lyssna på den här. som om hjärtat ska sprängas av olycka, dystra pojkar framför ett piano och bakom en trumpet, vars hjärtan tycks ha brustit på grund av så många de öppnade sig för. 
visst har man hört originalet så många gånger förut och hummat med och haft orden på hjärnan flera veckor efter julens slut, men jag blir lite knäsvag och lite ordfattig. något speciellt säger mig att sanningen befinner sig i deras ord och att olycklig kärlek kan vara värre än allt "värst" på denna jord. jag vet inte, kanske, kanske inte men känslan är ofantlig. magnifik. mäktig på nåt sätt. pianots första toner styr in känslan på ett spår som leder upp mot något som alldeles snart är en hel berättelse och jag kan inte låta bli att tappa hakan och undermedvetet sätta handen över hjärtat, som för att hålla i hjärtat för att det inte ska sprängas eller falla itu av något som är så vackert.
det är så fruktansvärt fint att jag tror att mina fötter för min kropp svävandes ut i rymden och upp till himlen. men jorden drar mig ändå tillbaka vid sista orden, då orden inte ger betraktaren något svar på det denne väntar på. vad händer sen då? vad hände? vad hände med ditt hjärta nästa dag? var tog det vägen? har du det i dina händer nu? eller någon, har dina tankar slutat att alltid i slutändan hamna på den där någon? har du blivit lurad ännu en gång? har du sparat dig från tårar? eller är du fortfarande en axel att för någon att fälla tårar på? är du fortfarande itu? fångar någon fortfarande ditt öga? har du kvar ditt hjärta? vad hände egentligen nästa dag?

kära fina dystra du, kärlekens dryck är stark. akta dig för känslofyllor.



karolina


karolina jag sprängs i tusen bitar. du är det vackraste som finns. Jag gråter och jag saknar dig och jag älskar dig av hela mitt hjärta. aldrig någonsin har någon rört mig till tårar så.


fred och kärlek

Babian gav oss fribiljetter till spelningen imorgon, så det blir fuldans och så jävla bra!

Förövrigt längtar jag så fruktansvärt mycket inför peace and love i sommar. Herregud det kommer bli så bra, och jag lever fortfarande på föregående sommarens peace and love samt sommaren innan. Jag älskar peace and love, jag älskar den underbara festivalen och dess förskräckliga lukt efter en dags solsken på ett öppet öldränkt fält. Jag älskar alla tomma ölburkar som slängs iväg från någons camp och hamnar i någon annans huvud och den människan säger bira bira bira och kastaren svarar bärs bärs bärs. Jag älskar den musik som går på repeat och som förstör den timmes sömn man skulle behöva. Jag älskar när man klär på sig alla kläder man har med sig för att det är svinkallt och man sedan måste kasta av sig sovsäcken och kasta sig ur tältet för att luften är slut och det är så fruktansvärt varmt. Jag älskar ljudet av när två olika band spelar och man står i mitten och det blir en sån extrem musikkrock. Jag älskar inte, men tycker det är kul när man sitter och tar det lugnt att det sticker ut massor med fötter ur grannens tält och man inser rätt snart att det är sex de har. Jag älskar att sitta på en filt utanför tältet o flumma sig och jag älskar att skratta åt det som händer och allt som är så fint.
Jag älskar att med fina fina vänner ha det underbart på festival.





cross a very fine line

Vissa saker är svåra att få ur sig och säga, något finns inuti och sätter stopp och liksom drar tillbaka det som egentligen skulle ur. Det sitter liksom fast, eller har växt fast.
Jag exploderar. Jag vill inte orsaka förstörelse, men detonera.





att pudra en värld

Knarrande fotsteg genom ett vinterland. Doften av lussebullar blir allt tydligare ju längre jag går, medan lukten av bilarnas avgaser ligger lite som en dimma ovan marken. På något sätt är det himla fint, när man höjer blicken och ser ut över de formgivna många små lamporna runt husknutarna. Stjärnor som lyser dovt i stockholmarnas fönster har redan tänts och när jag smygtittar in genom något fönster tänder någon några värmeljus, när jag smygtittar in i ett annat sitter en familj och äter vad som verkar vara middag och deras tysta skratt värmer mina fötter en aning genom en kylig promenad.
Snön yr runt framför mitt ansikte, medan jag rättar till min gamla halsduk som mamma stickade och som blivit för stor på grund av åldrande. Jag halkar till av en kant som frusit till is och som befinner sig under täcket av himlafall.
Jag tänkte först tillbringa min nä-nu-går-vi-ut-promenad med musik i öronen, men ångrade mig efter första steget ifrån värmen ut till den kyliga realistiska verkligheten som inte längre sågs genom ett fönster. Jag ville höra. Höra de små flingorna falla i mitt hår. Känna den kalla kinden när man torkar bort lite värmd snö. Dofta på luften. Titta på det som händer nu och se hur allting, är. Smaka på vinden som far förbi.

Sånt borde man göra mycket oftare. Lyssna på det som finns, här och nu. Sånt ska jag göra mycket oftare. Lyssna på den verklighet som befinner sig nu, och inte bara se omgivningen genom någon annans önskan eller upplevelser. Den här sekunden kommer aldrig någonsin mer tillbaka, man måste uppfatta den som den är genom dess verkliga form och ibland förstå att det här, det är verkligheten.






northern lights

there is a light that never goes out.
hoppet tänder ännu fler lampor och drömmar ger lamporna starkare ljus. vilken lampskärm man väljer till sina lampor är ju individuellt, men just nu är en av mina lampor beklädd med en blommig stor tygskärm som förföljer mina steg och lyser upp en bärande stig framåt. jag hoppas, jag tror, jag vet.
att tända en speciell lampa kan ta tid, kontakten i fel uttag, sladden för kort, kortslutning, lampan har gått och så vidare. men något som gör att det lyses upp en bit längre är när man övertalar sig själv. för det går. övertala dig själv att det går. för det går. bestäm dig för att det går. för det går. innerst inne vet du att det går. för det går. lyssna inte på pessimister som tror de vet att du inte kan. för det går. för du kan.
ibland måste man påminna sig själv. ibland måste jag påminna mig själv. ganska ofta förresten när det handlar om det sistnämnda. men glöm inte att påminna dig själv att inte glömma.



the light is in your eyes




minnen genom suddig spontanitet istället för planerad perfektion (mobilbilder)


längesen, fast ändå inte


när lektioner aldrig tog slut





när ordet vacker och dess innebörd användes flitigt under en och samma dag








när de där oändliga lektionerna verkligen tog slut






när sommaren trippade fram med festival framför sig








(roliga upptäckter)


när man jobbade hårt och sedan firade med fina glassvänner






när man flyttade från en stad till en annan




när man träffade snygga vänner, roliga dansiga o glada dagar








söndagarna när textraden "det snurrar i min skalle" slog sig påmind och jag inte orkade göra annat än att titta på den hemska och passande tvn. eller möjligtvis upp och arbeta någon tidig söndag för att man var fattig




när man var ute och reste, då och nu






när man hittade små roliga, fina, intressanta meddelanden gömda i vardagen






när man på hösten hade alldeles för mycket tid och skapade seglande space giraffes och tyckte gamla bilder var enormt roliga





jag längtar till festival.
men innan jag kommit så långt som festival och sommar, kommer min mobil fyllas med massor av ny fin suddig spontanitet.
jag längtar till då.


Ça c'est pour la vie

Befinner mig i Västervik. Känns ungefär som vanligt, lite fint, lite kul, lite jobbigt. Har precis tagit bort två visdomständer så väntar på att bedövningen ska släppa, grejt..

Förövrigt börjar jag ganska snart att jobba och innan dess är det baristakurs som hägrar. Allt spring att lämna cv och viljan att vilja och verkligen söka och vara ambitiös gav till slut något så himla himla bra tillbaka, JAG ÄR SÅ GLAD!!!! Jag kan nästan säga att jag verkligen förtjänar det här, efter allt jag faktiskt gett och gjort. Så jag kan ju säga att ge inte upp för fan!! Det kommer när det kommer, man måste bara ge lite för det kommer inte av sig själv. Jag vet hur trött man kan bli på de där orden, men det är sant. Tänk på det och Fortsätt simma!

Den här låten är så fruktansvärt fin. Sådär så man får lite ont i magen på ett bra sätt och om man blundar känns det bra. Himla bra. Jag är lite smått förälskad i den.








jag fattar ingenting


det är sanningens ord, för just det där förstod inte jag.


frågetecken?


dot

teenage crime


nu ska jag och bella dricka kaffe. sen ska vi ta våra steg mot söder en fin fredag som denna.



richard avedon


dot


2 steg från paradise


jag kunde inte låta bli, men håkan låter lite som björne på låten 2 steg från paradise.
speciellt när han tar i från tårna men ändå inte släpper ut allt. jag menar barndomens björne blandat med håkan. det måste ju betyda något bra, några steg närmare paradise helt enkelt?


dotih


det var jag


För alla gånger som vi dansat
och sjungit med fast ingen kan
och aldrig låtsat bara chansat

kom, kom igen jag har inget annat
och vi ska sluta när planeterna stannat.


dotz


chockerande förvåning

häromdagen vaknade jag upp av att kylan omslöt min näsa och jag drog filten lite närmre ansiktet. elementet var nog inte på och jag upptäckte också att lampan vid sängen fortfarande var tänd. Jag måste varit trött. det var jag fortfarande, fast trött mer på ett okej sätt med tanke på att jag precis hade vaknat från nattens sömn. efter någon timme av att inte orka kliva upp, bestämde min kropp utan att riktigt kolla med hjärnan att slänga av täcket och sätta sig på sängkanten.
Där satt jag med min randiga tröja och mitt morgonrufsiga hår och tittade ner på mina fötter. att återigen lägga huvudet på kudden kändes mer fruktansvärt lockande än vanligt. men nej det går inte, dagen måste börja på riktigt!
jag satte igång datorn för att spela musik, det fick bli den där spellistan där jag bara slängt in allt som är bra. någonting vackert började klinga och jag bestämde mig att det var dags. usch men jo.
det var kallt så målet för de närmsta sekunderna var att gå till stolen där lite till vänster om fönstret för att hämta ett par strumpor. något i min högra ögonvrå fick mig att titta ut genom fönstret och springan som inte rullgardinen täckte. just där fick jag en chock, världen utanför var beklädd med något alldeles förvånande. jag stod där ett tag och funderade om jag bara var trött och mina ögonen bara var lite suddiga, men jag förstod ganska snart varför det var så kallt.
snö. snö?! ja snö.

(nu tänkte jag ha en passande bild till texten men det gick inte)
ja.


dottillägnadlinnea



colours of perfect tunes


in the naked light i saw
chocolate stains on my pants,
autumn sky cries
but no hell below us

down
my eyes tide to the sky
over town
its spotlight got me in trance

and then
run run over the hills
your feet lives in those dancing days
you sing
'on top of sadisfaction!'
and actually
i'd rather dance
so when i trip on my feet
i can see the words are written in the air
dance dance dance



magic rush





sömn ig

örebro

väntar på att elin skall vakna.
så länge tittar jag på en sömnig katts andetag och lyssnar på bob dylan.


upp till kamp


alltså.

den här serien har fått mig ur balans.
den är något utav det finaste som finns.














Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0