Sanningen om att äta
I vilken sinnesstämnng jag än befinner mig i är mat det bästa. Är jag glad: åh det finns nog något gott! Liksom för att glädjen inte vet var den ska ta vägen så det går upp i hjärnan som bestämmer att något att äta gör det ännu mer mysigt! Är jag ledsen/arg vill mitt huvud ge mig något att äta för att "bota" och för att få mig på bättre humör. Är jag hungrig vill jag äta, är jag mätt, då vill jag äta lite mera! Ibland väntar jag med att äta för att bli sådär hungrig för att det ska bli ännu mer underbart att äta. Min relation till att äta kommer aldrig gå i kras och rödbetssallad kommer alltid stå mig närmast hjärtat. Jag tror inte på gud, jag tror på att blanda allt som är gott så blir det gott!
Äta eller något att äta på. Om man inte skulle äta mat skulle man dö och om man äter mycket mat får man ett innehållsrikt liv, och äter man mycket blandad mat får man ett varierat liv med mycket olika spännande händelser..?
Man blir vad man äter, så det där tror jag på. Verkligen.
Speciellt nu vid jul. Jag vet inte om jag har varit hungrig på flera dagar. Vilken lyx man lever i fast man tror att man är fattig. Helt sjukt.
Nu ska jag öppna en oskalad clementin och skala, samtidigt som doften kommer krypande och får det att vattnas litet i munnen. Sedan ska jag äta bit för bit och bara känna hur denna färgglada och söta lilla frukt ger allting lite mer sötma och lite mer färg, mmmmmmm.
.
glitter
Någon har skakat en snöglob, det faller glitter över vår stad.
•
Barn är inte till salu
Barn är inte till salu. Barn är vår framtid. Barn är det du och jag har varit. Barn är livsviktiga och vi måste ta hand om våra yngre syskon, söner, döttrar, systrar, bröder, de nyfödda, de lite äldre och våra barn som finns runt om i världen. Vi måste fortsätta skapa ett Nu som ger barn ett och två och tre hopp om framtiden. Detta är livsviktigt för att världen ska kunna fortsätta. Barn har rätt att vara barn och barn har rätten till hjälp av de som kan ge. Det är vi som kan lära och det är vi som kan rädda, hjälp till i kampen mot trafficking.
http://svtplay.se/v/1808211/musikhjalpen_-_live_dygnet_runt
♥
sanningen eller romantiserad olycklighet?
Ska man lyssna på en jullåt ska man lyssna på den här. som om hjärtat ska sprängas av olycka, dystra pojkar framför ett piano och bakom en trumpet, vars hjärtan tycks ha brustit på grund av så många de öppnade sig för.
visst har man hört originalet så många gånger förut och hummat med och haft orden på hjärnan flera veckor efter julens slut, men jag blir lite knäsvag och lite ordfattig. något speciellt säger mig att sanningen befinner sig i deras ord och att olycklig kärlek kan vara värre än allt "värst" på denna jord. jag vet inte, kanske, kanske inte men känslan är ofantlig. magnifik. mäktig på nåt sätt. pianots första toner styr in känslan på ett spår som leder upp mot något som alldeles snart är en hel berättelse och jag kan inte låta bli att tappa hakan och undermedvetet sätta handen över hjärtat, som för att hålla i hjärtat för att det inte ska sprängas eller falla itu av något som är så vackert.
det är så fruktansvärt fint att jag tror att mina fötter för min kropp svävandes ut i rymden och upp till himlen. men jorden drar mig ändå tillbaka vid sista orden, då orden inte ger betraktaren något svar på det denne väntar på. vad händer sen då? vad hände? vad hände med ditt hjärta nästa dag? var tog det vägen? har du det i dina händer nu? eller någon, har dina tankar slutat att alltid i slutändan hamna på den där någon? har du blivit lurad ännu en gång? har du sparat dig från tårar? eller är du fortfarande en axel att för någon att fälla tårar på? är du fortfarande itu? fångar någon fortfarande ditt öga? har du kvar ditt hjärta? vad hände egentligen nästa dag?
kära fina dystra du, kärlekens dryck är stark. akta dig för känslofyllor.
•
karolina
karolina jag sprängs i tusen bitar. du är det vackraste som finns. Jag gråter och jag saknar dig och jag älskar dig av hela mitt hjärta. aldrig någonsin har någon rört mig till tårar så.
♥
fred och kärlek
Förövrigt längtar jag så fruktansvärt mycket inför peace and love i sommar. Herregud det kommer bli så bra, och jag lever fortfarande på föregående sommarens peace and love samt sommaren innan. Jag älskar peace and love, jag älskar den underbara festivalen och dess förskräckliga lukt efter en dags solsken på ett öppet öldränkt fält. Jag älskar alla tomma ölburkar som slängs iväg från någons camp och hamnar i någon annans huvud och den människan säger bira bira bira och kastaren svarar bärs bärs bärs. Jag älskar den musik som går på repeat och som förstör den timmes sömn man skulle behöva. Jag älskar när man klär på sig alla kläder man har med sig för att det är svinkallt och man sedan måste kasta av sig sovsäcken och kasta sig ur tältet för att luften är slut och det är så fruktansvärt varmt. Jag älskar ljudet av när två olika band spelar och man står i mitten och det blir en sån extrem musikkrock. Jag älskar inte, men tycker det är kul när man sitter och tar det lugnt att det sticker ut massor med fötter ur grannens tält och man inser rätt snart att det är sex de har. Jag älskar att sitta på en filt utanför tältet o flumma sig och jag älskar att skratta åt det som händer och allt som är så fint.
Jag älskar att med fina fina vänner ha det underbart på festival.
♥
