jag kunde inte låta bli, men håkan låter lite som björne på låten 2 steg från paradise.
speciellt när han tar i från tårna men ändå inte släpper ut allt. jag menar barndomens björne blandat med håkan. det måste ju betyda något bra, några steg närmare paradise helt enkelt?


dotih

För alla gånger som vi dansat
och sjungit med fast ingen kan
och aldrig låtsat bara chansat

kom, kom igen jag har inget annat
och vi ska sluta när planeterna stannat.


dotz

häromdagen vaknade jag upp av att kylan omslöt min näsa och jag drog filten lite närmre ansiktet. elementet var nog inte på och jag upptäckte också att lampan vid sängen fortfarande var tänd. Jag måste varit trött. det var jag fortfarande, fast trött mer på ett okej sätt med tanke på att jag precis hade vaknat från nattens sömn. efter någon timme av att inte orka kliva upp, bestämde min kropp utan att riktigt kolla med hjärnan att slänga av täcket och sätta sig på sängkanten.
Där satt jag med min randiga tröja och mitt morgonrufsiga hår och tittade ner på mina fötter. att återigen lägga huvudet på kudden kändes mer fruktansvärt lockande än vanligt. men nej det går inte, dagen måste börja på riktigt!
jag satte igång datorn för att spela musik, det fick bli den där spellistan där jag bara slängt in allt som är bra. någonting vackert började klinga och jag bestämde mig att det var dags. usch men jo.
det var kallt så målet för de närmsta sekunderna var att gå till stolen där lite till vänster om fönstret för att hämta ett par strumpor. något i min högra ögonvrå fick mig att titta ut genom fönstret och springan som inte rullgardinen täckte. just där fick jag en chock, världen utanför var beklädd med något alldeles förvånande. jag stod där ett tag och funderade om jag bara var trött och mina ögonen bara var lite suddiga, men jag förstod ganska snart varför det var så kallt.
snö. snö?! ja snö.

(nu tänkte jag ha en passande bild till texten men det gick inte)
ja.


dottillägnadlinnea

in the naked light i saw
chocolate stains on my pants,
autumn sky cries
but no hell below us

down
my eyes tide to the sky
over town
its spotlight got me in trance

and then
run run over the hills
your feet lives in those dancing days
you sing
'on top of sadisfaction!'
and actually
i'd rather dance
so when i trip on my feet
i can see the words are written in the air
dance dance dance



magic rush

örebro

väntar på att elin skall vakna.
så länge tittar jag på en sömnig katts andetag och lyssnar på bob dylan.

alltså.

den här serien har fått mig ur balans.
den är något utav det finaste som finns.

så lätt du kan
du tror det var så rätt du kan
du ville fly
till en morgon för att lätta och gry
men du mindes allt
för det fanns en vind, det drog kallt
morgondagen var passerad
gårdagen raserad
eller var det tvärtom
det var inte viktigt, precis så sa du att det kändes som
hade du förlorat dig?
nej
för du vattnade en blomma
jag såg att den var gömd bakom dina ord så tomma
tiden gick och midnatt råder
det doftar vid din halspulsåder
en känsla utan att vara impulsiv explosiv destruktiv
det doftar liv

dina händer är fulla av blommor

hjärtekrossande melodier och ljudet ifrån vackra röster som släpper ut all hjärtesorg. vackert eller inte förresten, är det från hjärtat är det äkta.

all den där hjärtesorgen som vandrar upp till huvudet och rör runt så att man inte kan styra ens sitt eget liv. när allting kretsar kring något som är för långt bort för att man skall kunna hantera någonting. då man önskar att man kunde vara på ett annat sätt bara för att passa in i någons drömvärld. att vara den där människan i dennes dröm som är perfekt. då man gör så mycket men det vänder allt åt fel håll och man förstår ingenting. man gjorde allt men inte fan blev det rätt ändå och inte fan kom man närmre.

precis så känns alla dessa vackra låtar som kan läggas i facket hjärtesorg. att lindra den smärta som skapades när allting vrickades och hjärtat förblev delat och du hade inget plåster kvar.

denna låt är en sådan. som om magen snurrar tusen varv och hjärtat vill gråta blod. kanske inte världens mäktigaste låt (för såna kan få en helt ur balans och helt ur realismens sakliga värld) men den är fin och allt är så vackert fastän det samtidigt är så brutalt.

rejected love.


det här är också lite fint, Le Love.


gonattdot

fredagen innebar hem till sthlm med linnea som hänkade på, mycket trevligt. och det var så även en helg som sprang fort förbi och lämnade popcornspår till och med utanför ytterdörren.
vi var lite roliga och hade likadana klänningar i olika färger, fredagkvällen till ära. och vi poppade popcorn och vi åt och vi kollade på film och allt gick fort. men det var himlans trevligt.










dotzie

Västervik är sig likt, tro det eller ej. Hösten är här och det blåser precis som jag kommer ihåg. Regnet faller lätt, lätt över oss och de löv som nyss var gröna har förlorat klorofyll och lägger sig i högar i vägkanten tätt intill trottarerna.
Himlen blir möjligen lite mer färglös, men nu får man faktiskt klä sig med fina kappor och människor med rosor på kinderna småspringer lite lätt för att inte bli allt för blöta. Snart skall jag bege mig utåt. Okej jag erkänner att det kanske inte lockar alldeles väldigt mycket att vara den där människan, speciellt inte om man ska ta sig en längre sträcka. Men med bra musik och ett bra mål flanerar jag gärna och sparkar lite i löven och plaskar lite extra i någon vattenpöl när jag tror ingen ser på. 

Nä, nu ska jag med min vita halsduk och mitt röda läppstift ut och möta höstvärlden.


dot

helgen var fin med en elin på besök.







nu ska jag packa o sen dra till västervik. hoppas jag hamnar på samma buss som jonna, för annars kan det bli en lång resa.


dot