cross a very fine line
Vissa saker är svåra att få ur sig och säga, något finns inuti och sätter stopp och liksom drar tillbaka det som egentligen skulle ur. Det sitter liksom fast, eller har växt fast.
Jag exploderar. Jag vill inte orsaka förstörelse, men detonera.
•
Jag exploderar. Jag vill inte orsaka förstörelse, men detonera.
•
att pudra en värld
Knarrande fotsteg genom ett vinterland. Doften av lussebullar blir allt tydligare ju längre jag går, medan lukten av bilarnas avgaser ligger lite som en dimma ovan marken. På något sätt är det himla fint, när man höjer blicken och ser ut över de formgivna många små lamporna runt husknutarna. Stjärnor som lyser dovt i stockholmarnas fönster har redan tänts och när jag smygtittar in genom något fönster tänder någon några värmeljus, när jag smygtittar in i ett annat sitter en familj och äter vad som verkar vara middag och deras tysta skratt värmer mina fötter en aning genom en kylig promenad.
Snön yr runt framför mitt ansikte, medan jag rättar till min gamla halsduk som mamma stickade och som blivit för stor på grund av åldrande. Jag halkar till av en kant som frusit till is och som befinner sig under täcket av himlafall.
Jag tänkte först tillbringa min nä-nu-går-vi-ut-promenad med musik i öronen, men ångrade mig efter första steget ifrån värmen ut till den kyliga realistiska verkligheten som inte längre sågs genom ett fönster. Jag ville höra. Höra de små flingorna falla i mitt hår. Känna den kalla kinden när man torkar bort lite värmd snö. Dofta på luften. Titta på det som händer nu och se hur allting, är. Smaka på vinden som far förbi.
Sånt borde man göra mycket oftare. Lyssna på det som finns, här och nu. Sånt ska jag göra mycket oftare. Lyssna på den verklighet som befinner sig nu, och inte bara se omgivningen genom någon annans önskan eller upplevelser. Den här sekunden kommer aldrig någonsin mer tillbaka, man måste uppfatta den som den är genom dess verkliga form och ibland förstå att det här, det är verkligheten.
•
Snön yr runt framför mitt ansikte, medan jag rättar till min gamla halsduk som mamma stickade och som blivit för stor på grund av åldrande. Jag halkar till av en kant som frusit till is och som befinner sig under täcket av himlafall.
Jag tänkte först tillbringa min nä-nu-går-vi-ut-promenad med musik i öronen, men ångrade mig efter första steget ifrån värmen ut till den kyliga realistiska verkligheten som inte längre sågs genom ett fönster. Jag ville höra. Höra de små flingorna falla i mitt hår. Känna den kalla kinden när man torkar bort lite värmd snö. Dofta på luften. Titta på det som händer nu och se hur allting, är. Smaka på vinden som far förbi.
Sånt borde man göra mycket oftare. Lyssna på det som finns, här och nu. Sånt ska jag göra mycket oftare. Lyssna på den verklighet som befinner sig nu, och inte bara se omgivningen genom någon annans önskan eller upplevelser. Den här sekunden kommer aldrig någonsin mer tillbaka, man måste uppfatta den som den är genom dess verkliga form och ibland förstå att det här, det är verkligheten.
•
northern lights
there is a light that never goes out.
hoppet tänder ännu fler lampor och drömmar ger lamporna starkare ljus. vilken lampskärm man väljer till sina lampor är ju individuellt, men just nu är en av mina lampor beklädd med en blommig stor tygskärm som förföljer mina steg och lyser upp en bärande stig framåt. jag hoppas, jag tror, jag vet.
att tända en speciell lampa kan ta tid, kontakten i fel uttag, sladden för kort, kortslutning, lampan har gått och så vidare. men något som gör att det lyses upp en bit längre är när man övertalar sig själv. för det går. övertala dig själv att det går. för det går. bestäm dig för att det går. för det går. innerst inne vet du att det går. för det går. lyssna inte på pessimister som tror de vet att du inte kan. för det går. för du kan.
ibland måste man påminna sig själv. ibland måste jag påminna mig själv. ganska ofta förresten när det handlar om det sistnämnda. men glöm inte att påminna dig själv att inte glömma.
the light is in your eyes
•
hoppet tänder ännu fler lampor och drömmar ger lamporna starkare ljus. vilken lampskärm man väljer till sina lampor är ju individuellt, men just nu är en av mina lampor beklädd med en blommig stor tygskärm som förföljer mina steg och lyser upp en bärande stig framåt. jag hoppas, jag tror, jag vet.
att tända en speciell lampa kan ta tid, kontakten i fel uttag, sladden för kort, kortslutning, lampan har gått och så vidare. men något som gör att det lyses upp en bit längre är när man övertalar sig själv. för det går. övertala dig själv att det går. för det går. bestäm dig för att det går. för det går. innerst inne vet du att det går. för det går. lyssna inte på pessimister som tror de vet att du inte kan. för det går. för du kan.
ibland måste man påminna sig själv. ibland måste jag påminna mig själv. ganska ofta förresten när det handlar om det sistnämnda. men glöm inte att påminna dig själv att inte glömma.
the light is in your eyes
•
minnen genom suddig spontanitet istället för planerad perfektion (mobilbilder)
längesen, fast ändå inte
när lektioner aldrig tog slut
när ordet vacker och dess innebörd användes flitigt under en och samma dag
när de där oändliga lektionerna verkligen tog slut
när sommaren trippade fram med festival framför sig
(roliga upptäckter)
när man jobbade hårt och sedan firade med fina glassvänner
när man flyttade från en stad till en annan
när man träffade snygga vänner, roliga dansiga o glada dagar
söndagarna när textraden "det snurrar i min skalle" slog sig påmind och jag inte orkade göra annat än att titta på den hemska och passande tvn. eller möjligtvis upp och arbeta någon tidig söndag för att man var fattig
när man var ute och reste, då och nu
när man hittade små roliga, fina, intressanta meddelanden gömda i vardagen
när man på hösten hade alldeles för mycket tid och skapade seglande space giraffes och tyckte gamla bilder var enormt roliga
jag längtar till festival.
men innan jag kommit så långt som festival och sommar, kommer min mobil fyllas med massor av ny fin suddig spontanitet.
jag längtar till då.
•
Ça c'est pour la vie
Befinner mig i Västervik. Känns ungefär som vanligt, lite fint, lite kul, lite jobbigt. Har precis tagit bort två visdomständer så väntar på att bedövningen ska släppa, grejt..
Förövrigt börjar jag ganska snart att jobba och innan dess är det baristakurs som hägrar. Allt spring att lämna cv och viljan att vilja och verkligen söka och vara ambitiös gav till slut något så himla himla bra tillbaka, JAG ÄR SÅ GLAD!!!! Jag kan nästan säga att jag verkligen förtjänar det här, efter allt jag faktiskt gett och gjort. Så jag kan ju säga att ge inte upp för fan!! Det kommer när det kommer, man måste bara ge lite för det kommer inte av sig själv. Jag vet hur trött man kan bli på de där orden, men det är sant. Tänk på det och Fortsätt simma!
Den här låten är så fruktansvärt fin. Sådär så man får lite ont i magen på ett bra sätt och om man blundar känns det bra. Himla bra. Jag är lite smått förälskad i den.
•
jag fattar ingenting
det är sanningens ord, för just det där förstod inte jag.
frågetecken?
dot
