Dricker kaffe hela dagen. Lyssnar på mando diao och finner åter den tidigaste ungdomen. Tonåren. Det kan ju vara fint, tänker jag. Närgången nostalgi. Sjutton, då hade jag små drömmar som kantades av 'inte kan väl jag..' Samtidigt som jag inuti målade upp ett 'redo'. Så himla redo för sen. Sen:et skulle bli nuet. Framtiden stod lite utanför dörren och väntade på att jag skulle ta dennes hand och, och 'tänk när man blir tjugo!' Då är man vuxen. Då bestämmer man själv, får göra vad man vill och jag ska inte låta någon beslagta min vilja och mina drömmar.. Då ska jag visa dem. Då ska jag visa. Då. Ja, dåtiden, jag tycker att jag har gjort bra ifrån mig. Går och kommer någonstans. Hit har jag tagit mig och här befinner jag mig nu.  
Nuet, nu sitter jag här och skriver till dig, mig. Saker och ting blir självklara i många av dessa 'nu'. Lätta meningar som betyder allt och tyngden i dessa ord, gör att de sjunker djupt in i mitt hjärta och får mig att förstå. Det är i nuet du formar. Vem är du? Det är i nuet du formar.


•